Jag var helt slut, det ska jag inte sticka under stolen med och sista km hade jag typ kramp i magen och kunde inte springa upprätt utan fick kura ihop mig. Hade även det tufft sista biten efter backen. Hela mitt kroppsspråk sa tydligt att det var tungt, Jonas sa åt mig att bita ihop och även om jag aldrig skulle stanna (jag är för dålig förlorare) så gav det mig lite sista jävlar anamma!
Det känns underbart att veta att jag KAN, tvivlar dock på att det blir samma tempo när jag kör själv men jag kommer att kunna öka en del!
Nu ska jag sova, imorgon vägning. Tvivlar på att det blir ett minus med tanke på att jag har fikat hela dagen idag ;-)
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar