Det finns hopp trots allt!
Det är väldigt svårt att hålla maten när man är gift med någon som verkligen inte bryr sig om mat eller är intresserad av träning. Jag har däremot märkt att han börjar bli lite intresserad, frågar en del och så. Nu idag i bilen på väg från stan (inne ett snabbt ärende) så var jag otroligt sötsugen och ville stanna i affären och köpa godis. Då sa han blankt nej för nu får det va slut och på måndag börjar vi med GI. Yeeeey äntligen lite ny motivation. På så sätt nöjde jag mig med sötmandlar och te istället för en tallrik glass som barnen ville ha!
Nu ska vi bara bli friska med så träningen kan komma igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar